"ohållbar utveckling"

Det är så skönt när man glömmer att sätta på jobbtelefonen. Det är liksom ingen som ringer då. Så tyst! Sen är det skönt när alla har halvdag, för då är knappt någon på kontoret och ingen är dum och planerar in en konferens. Sen finns det några efterblivna men de har sina anledningar dem också. Så är det jag. Som är gift med min konferensavdelning. Dagen och förhållandet till ära har jag satt på mig en ring. Körde casual friday och skippade jobbskjortan (egentligen för att jag var för förbannat trött för att byta om, men ändå).

Fredag idag alltså. Jobb tills det är tomt här. En kaffe på det. Eventuella äventyr i bil genom Täby på jakt efter skjut-och sprutlokaler. Eventuellt tänka jag utnyttja en annan på alla möjliga tänkbara sätt. Schpungle!

En fredagskväll att överleva. Går det som det brukar gå går jag inte imorgon. Idag tog jag med mig high-healsen (ee?) in till jobbet för att slippa skämmas över mina lök-converse.

Retro? Kanske. Passande namn på stället. Det planeras någon slags reunion med klassen. Och öl på det. Jävla massa för att palla (don't love you anymore) men det kan bli kul.

Good old friend Mickan ringde igår. Bjöd upp till hemmafest! Inte hos henne. I Djurshooolm 300 kvadraaat. Åhfan, coolt. Lär ju.

Back on track igår. Jag tillbringade för ovanlighetens skulle tid med min käre far a k a Majoren Gunnar. Vi var ute och sprang! 7 km allt som allt. Refreshing och knappt en gnutta treningsverk idag. Vi var söta i våra pulsklockor, skrikandes åt varandra för jag lyssnade på ljuv hardcore och hörde inte alltid vad han sa.
"Vad har du för puls Johanna?"
"VAAA?"
"VAD HAR DU FÖR PULS?!"
"SA DU NÅGOT?!"
"VAD I HELVETE HAR DU FÖR PULS OCH DRA UR SKITEN UR ÖRONEN!!"
"Jaså, 175! Och håll! DUU DÅ?"
"75.."
"Vaffaan"

Bara för att han är äldre (minus 20 slag) och cyklar 4 mil varje dag (minus 100 slag) och har mördarkondition (minus 40 slag) och hade riktiga joggingbyxor (minus 10 slag) och och och ... En dag ska jag bli som min far.

Lurre snart ellooor?

Tusen knäckebröd, hundrafemtio sorterade fakturor, åtta besvarade mail, fem bokningar och en videokonferens senare.

Att man kan göra så mycket men ändå så lite. Eller så är jag bara jävligt snabb. Nu går jag för dagen!

FRIDAY! Undra hur det ska firas? Lön och grejer. Känner mig snortät. Spendera mera.

Har inte tid med detta. Sitter hemma, nös nyss. Ska snart till jobbet. En ointressant dag. En snygg kille med röda byxor på konferens igår, han ska dit idag igen. Intressant? Inte alls.

Ikväll blir det ut och röja. Neej, jag vill inte. Men det kommer bli så. Barnträningen imorgon. Denna gången ska jag dit.

Happy Hardcore. Hörs och ses.

Tänkte på det idag. Det är så gemytligt. Jag känner mig så schizofren. Som att jag skriver till mig själv fast någon annan. Friskt!

Jag tog tag i mig själv igen idag. Och satan vad skönt det var. Denna gången också. Tackar Gudarna (och Täby Kommun) för ljusslingorna i elljusspåret. Men insåg idag att det är ju lika mörkt inne i skogarna. Sprang snabbt.

Det blev en riktigt bra dag idag. Jobbigt att jag inte gjorde ett jävla skit på jobbet. Hmm. Shit happens!

Matilda, fyrkverkerier. Inlägg, kärlek. Elljusspår, ärtsoppa.

Och snart är det fredag. Lön på det. Fest på lördag. Träffa gamla vänner. Oslagbart.

Fyfan vilken bra dag! Totalt jävla öde på konferensavdelningen. Inte ett spår kvar efter gårdagens mayhem plan 8 orsakade. Jag ska nog ringa upp en av deras chefer och pressa skandaler. Jag och Anna har stått och skvallrat hela morgonen, vilken underbar människa hon är.

Matilda kommer och fikar! Jag ska bjuda på det allra finaste Sensus Möte kan erbjuda. Surprise!

Igår var en trevlig kväll. Först fest här som sagt (jag fick inte ligga med Hans-Göran men jag såg att han ville, han bjöd upp för dans men jag tackade vänligt men bestämt nej). Cissi, Imen, Charina och jag teamade och var grymma.

Sen bjöds det upp till mer fest. Inte riktigt men nästan. Natten var ännu bättre. Man kan nog inte ligga mycket obekvämare men samtidigt ha det så bekvämt. Tre feta i en 120-säng. Konstigt att man må så bra av att inte sova.

Jag promenerade till jobbet. Det var typ ljummet ute. Mystiskt.

En ny era har inletts. En era som kan jämföras med sommarens FatCamp. Jag och Matilda ska börja tävla om vem som tar flest steg på en dag. Den som förlorar får simma längre (vi ska köpa sim-kort på Tibblebadet). I o m att hon är den slinka av oss kan jag tänka mig att förlora steg genom att inte ha mobilen (där stegräknaren är inbyggd high-tech) på mig. Båda vinner! (Nämnde jag att vi blev 40år över en kväll?)

Jag tycker verkligen inte om kakor längre. Snacka om att ha fått för mycket av det goda. Kräks typ av socker. No more cookie-weeks!

Mmm nu ska jag fortsätta rysa av vällust.

..ska jag fan ta tag i mig själv. Ruska om mig. Känna att jag lever. Bara göra det. Och inte kunna gå imorgon. Om det nu finns någon morgondag. Säkert värt. Hundra procent. Ses i mörkret.


.

Det kan inte bli så mycket bättre.

Tack för en fin helg syskon. Man behöver inte så mycket mer. Och snart ska Oslo rivas!

suck on that.

Nu ska vi till Norge. Hela familjen. Vi ska gå på dop! Av nya kusinen Velina. Tweeet baby! Men först; en bilresa på en kanske 7-8 timmar. Sa jag att hela familjen ska med? Om vi har tur överlever hälften fram till kyrkan.

Velina, mor och jeg.

Nu måste jag mega-hetsa för Hitler står och domderar. Jag kan falla första offer för familjen om inte annat.

Igår var en trevlig kväll. Först spenderade jag 1000 kr på en halvtimma, vilken kung jag var. Hade gjort ett kontantuttag. Sen åt jag och HB på Vapiano. Festligt värre. Vi drack två glas vin, dyngade och tog oss hem. Träffade Emma på bussen och gick hem till HB och kollade på porr. Fantastiskt!

Ha en trevlig kväll. Själv kommer jag ha abstinens.

YES jag kan blogga på jobbet igen! Det är så god damn lugnt idag. Sööönt. Solen lyser utanför. Är förbannat lyckligt lottad som sitter så högt upp att jag inte ser marken. Jag kan fortfarande ignorera morgonen snöfall. Men minnena finns kvar, de obehagliga kalla. Hur jag vaknar, drar upp rullgardinen varpå mina trötta ögon möter synen av snöflingor som långsamt, retsamt dansar ner mot marken. UTAN ATT SMÄLTA! Då är det fan inte varmt ute.

Efter gårdagens traumatiska kyla tänkte jag om och rätt idag. Två lager strumpbyxa, en långämrad tröja, en klänning, en kofta och en stooor kofta. Vinterjacka, halsduk, vinterskorna, mössa och fingervantar. Åh vad jag njöt av att inte frysa på väg till tåget. Att jag sen väl på tåget blev överkokt är inte lika viktigt.

Var hos frisören. Tänkte släcka elden. Litade inte alls på henne, men gav henne en chans. Hon lyckades! Släcka elden iaf. Nu är det mer aska... Logiskt. Nu kan jag iaf visa mig utan mössa (om det inte vore för kylan då).

Det är fint här på avdelningen idag. Fina gardiner, fint ljus, fin avsaknad av människor. Jag trivs ypperligt! Ska nog sysselsätta mig. Gå runt och räkna magneter i varje rum. Tavlorna är redan tvättade. Orkar inte riktigt börja med faktureringsunderlagen. En annan dag. Trots allt lär det ju droppa in en cirkus 100 pers här snart. Invigning av huset och grejer. Efter räkningen av magneter blir det till att koka kaffe och skära morotskaka till fingrarna blöder.

Ikväll vill jag ut och lyssna på DJ Chuckie. Fan vad kul det vore. Ska styra upp det med negern. Kröka, det löser ju allt. Too clever!

Och kloka ord jag copade från en bloggerska som i sin tur copat det från en taxichaufför.

”Det är inte vem man vill gå hem med som räknas, utan vem man vill vakna upp med”

Den sista kvällen, när vi gick hem tillsammans och vaknade upp tillsammans under röda sidenlakan. Let's do it again.

Idag trodde jag att jag skulle dö när jag gick till bussen. Inte dö, okej. Men jag mådde så fruktansvärt jävla värdelöst att det var löjligt. Jag hade sovit för lite (told ya) jag såg ut som ett rövva i nyllet, jag hade ont i kroppen för att det var så fucking jävla horkallt. Jag hade VINTERJACKA på mig. Mjukisar och Converse. Mössa. Okej om det hade varit vinter men det är FUCKING höst. Vintern har inte ens börjat. Jag längtar inte. Jo det gör jag nästan. För just nu känns det som att det inte kan bli värre. Och ju närmare vintern, desto närmare sommaren.

Inte ens de varma minnena värmer längre. De tynar bort och känns omöjliga. För mycket dröm.

När det började snöa utanför bussfönstret höll jag på att börja gråta. Men jag hade precis målat mascara så det kändes onödigt. Jag somnade lutad mot det kalla jävla fönstret istället.

Jobbet var under kontroll. Börjar få stenkoll. Börjar till och med irritera mig på gästerna. Det var en man där som såg ut som pedofil och krävde tre cappucino, tog fel macka och bara var allmänt opassande för mitt humör. Usch. Fick en ny vän. Eller ja, vän och vän vi har väl varit kollegor men aldrig riktigt "klickat". Hon satt inne hos mig idag, vi fixade med lite namnlappar. Skön tjej. Lite tillbaka och tråkig bara. Pregnant! Oh i feel so tiny. Minst av alla, jätteminst! Och på torsdag ska vi ha afterwork. Haha jag lär ju passa in. Men när Arbetsgivaralliansen ska ha fest, då ska jag banne mig ligga med Hans-Göran. En man med pondus. 

Jag tränade the sons of bitches idag. Fyfan vad de var dryga. Blev så arg att jag stod och garvade åt dem. De fattade ingenting. Blev tysta ett tag iaf. Vi hade hundra "NU STÄLLER VI OSS I RINGEN SNORUNGAR". Stackars Karl, Linus, Viktor, Marcus, Felix och Patrik. Mina fina pojkar. Efteråt kom en pappa fram och berömde för att jag hade gjort allt så bra. Jag orkade knappt le till svar. Men det värmde!

Mina dagar är fulla av äventyr. Och ironi.

Jag hatar att jag utan min vilja blir parentesad! Det suger mest av allt.

För övrigt ska jag såå till värmen och Denise i januari.


 

Okej jag längtar till januari.

Jag kunde sitta och blogga på jobbet! OMFG. Det är så jääävla mycket nu så jag avlider. Hetsar runt som en jävla hest. Min stegräknare (på min nya mobil mööhöhöhö, slickslick smakar det så kostar det) går på högvarv! Jag går på högvarv. Sen tar alla varv slut. Hard working. Don't let it kill me!

DENISE! That's why... Kom fucking tillbaka seriöst. Jag pallar inte ha dig på andra jävla sidan jorden på någon fucking ö. Jag behöver dig! Det är jättejobbigt.

Det händer så mycket och ändå så lite.

Pappa lagade den sönderraveade kameran. Sjuk kille. Skillad som få. Tack som fan. Slapp man den utgiften. På tal om utgifter är mitt bankkort borta. Ja jag söp bort det. Jag brukar inte tycka saker är awkward men det var det fan när jag ringde och spärrade det.

"När såg du kortet senast?"

"Öööh.. Vet inte riktigt. Igår typ"

"Vilken tid ungefär?"

"Jaa, var väl runt 4-5 tiden"

"På dagen"

"Nej alltså på morgonen, inatt.."

"Så då såg du det senast IDAG alltså?"

"Ajuste.. Sorry"

"VART såg du det senast?"

"Hmm, Stockholm. Asså stan. Typ McDonalds."

"Ok..?"

MEN jag har fort inte fått ett nytt. Trots min super-bank. OCH jag är loroig att någon har levt rövare på Mc The Donk och köpt upp restaurangen på kredit. För uppgifterna vägrar synas på min internetbank. FÖR jag gjorde inte bara av med 33 kr den kvällen. Om de inte chocksänkte priserna för de tyckte synd om mig och mitt orangea hår. Vilket skulle betyda cirkuscirkus 5 kr/shot. Så billiga shots blir man aldrig full på. Kanske var nykter trots allt. dotdotdot

Oh I mentioned that my hair was orange? Life is g00d now.

Nu borde jag sova. Kommer vara så fucking trött imorgon. Ska aldrig mer sova hemma när jag börjar tidigt. Jag bosätter mig i badkaret, HÖR NI DET! Lugnt? No one will notice promise

Hård dag, hårt liv, hård höst. Det enda som inte är hårt är jag. Jag måste börja träna.

Ska ut och löööpa med syster imorgon kväll. Smörbarn som frågar högt och tydligt när pappa är i närheten. Aja jag stängde iaf av duschen när jag schamponerade håret och sjöngt högt (men vackert och odiskret) "Mööööönsterbaaaarn".

Parenteser. Allt sätts i parenteser. Speaking of that (och sluta skriva fuckin.. ursäkta knullande, engelska) så minns jag den kvällen när jag själv försökte sätta mig i en parentes i ett högerhörn på ett åldrat a4. Det var där jag ville vara och det var där jag hamnade. En bra kväll. Allt blir så mycket bättre i efterhand. Att man inte var lyckligare.

Tillbaka till syster. Vi sjöng "Elephant Love Medley" fr mästerverket Moulin Rouge (som jag förövrigt citerade en gång när jag inte visste mkt om liv och kärlek men jag är säker på att citatet fortf gäller). Jag var Satine och Karin var (omg vad heter hans karaktär) Ewan McGregor (världens på denna jord snyggaste tillsammans med James Marsden). Gick sådär och vi tradade oss igenom hela. Väckte allt som låg och sov. Men sådär var inte ok. Vi blev klara. Tystnade. "Vi byter" Och så gjorde vi det. Klockrent resultat.

Nog med ordbajseri. Denise jag älskar dig.

Gör allt igen. Fast mer känsla och längre suck. Så känns det nu.

Skönt att allt blir bättre.

ironi