"ohållbar utveckling"

Gör allt igen. Fast mer känsla och längre suck. Så känns det nu.

Skönt att allt blir bättre.

ironi

---

Imorgon är det måndag. Couldn't care less. Allt är sig likt, bara mera trafik.

Min iPod är tillbaka. Jag har en ny mobil.

I veckan ska jag gå till frisören. Klippa och slinga. Kanske slipper ha håret i en knut mitt på huvudet? Konstig frisyr för att undvika att folk lägger märke till den ännu konstigare färgen.

Måste till UM. Jag blir ju orolig bara av tanken på hur länge sen det var jag var där. Skönt att announcea det. Bara så alla mina hundratusen läsare vet! 

(Announce är ett jävligt bra engelskt ord. Typ motsatsen till sneaky! Ja fast i någon annan slags form och jadde jadde. Men det blir så fel när man ska sätta in det i en svänsk mening. Skit samma)

Nu ska jag sova i min nybäddade säng. Tänka på jobbiga saker och drömma drömmar som är bra tills man vaknar. Frysa under mina två täcken. Hata hösten. Längta till nästa sommar. Längta tillbaka då man låg och var panikvarm i ett tält på Roskilde. Eller i en bil på Gotland. Riktigt panik-jävla-varmt då man kände att man tappade fokus av värmen och mest ville kräkas. Eller typ pissa på sig själv för att t o m det skulle svalka. Då de enda lösningarna var att:
- rusa till kallduschen, köa i en halvtimme för att sedan gå in i countainern och samsas om duschplatser med orakade vaginor och chock-kalla penisar. Allt för att bli lite kallare.
- eller lämna den mysiga famnen för att sträcka sig till framsätet och sätta på AC:n.

Inte gärna man gjorde något av det för att bli lite kallare. Nu vill man inget annat än tillbaka. Till panikvärmen.