usch
Allt går bra, men ändå verkligen inte.
Jag har jobb. Jag är frisk. Jag har vänner. Jag har familj. Jag har pengar. Jag har planer. Jag har mål. Jag har drömmar. Jag har bra dagar. Jag har intressen. Jag har kul. Jag har ett hjärta. Jag har känslor.
Om man kunde välja bort en sak skulle det vara känslor. Just nu känns det så. Det som lyfter en trycker ner en dubbelt så hårt. Känslor. Vore så mycket lättare utan. Och inte spela bort dem. Inte tänka bort dem. Utan bara inte ha dem. Men vad vore man för människa då?
"du förtjänar en nominering för rollen som du spelade"
Jag förlorade en bästa vän tidigare i somras. En vän som varken reste iväg eller avlsutade vår relation med ett bråk. Utan en vän som förändrades och inte blev samma person hon var tidigare. En väns personlighet som dog, eller somnade.
Idag förlorar jag en till bästa vän. En vän som reser bort. Men som i alla fall inte dör. Utan bara lånas iväg till andra sidan jorden på begränsad tid. Men det gör jätteont ändå.
Låt mig slippa förlora ytterligare en bästa vän. Låt mina inre försvarsmekanismer skydda mig och hjälpa mig göra dem bästa besluten. Just nu ser jag ingen väg ut. Men så har det varit förrut och jag har klarat det. Men jag vet att det en dag kommer att vara slut och jag klarar inte av den tanken just nu.
Jag har underbara vänner som jag älskar som finns kvar. Bredvid mig. I ur och skur.
Jag är lycklig. Men jag vet att jag kan bli lyckligare. För jag har upplevt det. Nyligen. Så långt borta nu.
Nu formaterar jag mitt känselcenter.
