"ohållbar utveckling"

En lång sommar som blev kort. Definiera kort? Klurigt. Just nu känns den väldigt kort, som att allt är över. Vet inte riktigt vad som är över och vad som tar vid härnäst. Därav förvirringen, ångesten och känslan av att allt kul blev kort.

Jag går runt och är förvirrad. Känner mig stressad över något. Något som jag inte vet eller bara allt. Allt känns så jävla oklart. Som att min framtid ligger i mina händer och mina händer är torra och jag har inte råd att köpa handkräm. Typ. Alltså: untenable development.

Det här med blogg. I o m min otroliga mängd fritid har jag börjat läsa fler och fler bloggar. Plötsligt känns Blondinbellas frukost jävligt relevant. Likaså Kissies läppförstoring eller från vilken butik Stina-Lees kofta kommer ifrån, (Gina Tricot). Men samtidigt fick jag känslan av att dessa mer eller mindre fantastiska bloggare faktiskt har något jag saknar; självdisciplin. Det mäktiga ordet som har stått printat i rött på min whiteboard i väntan på att infinna sig i mig.

Med en blogg kanske man kan få någon slags ordning och reda på saker och tankar. Kanske inse att de dagarna då man känner sig som mest stressad och upptagen visar sig vara de dagarna man faktiskt inte gjorde ett skit. Så jag gör ett nytt försök. Denna gång med sommarens händelser bakom mig. Resten av livet framför mig.

Kollade lite i min kalender idag. Den där blädderlappen som man ska riva av var inte avriven på sisådär fem veckor. Underbart! Det är så sommaren ska vara. Men vad var det då som hände with ce ete fantastique lång och förväntansfylld?

Efter världens mesta fest, studenten, var man ju utpumoad under några veckor. Totalt handlingsförlamad och nästintill handikappad. Den sköna tomheten fylldes såklart med alkohol på ställen som Tegel. "Det är kul när det spårar!" Bra motto att leva efter, så gjorde vi det. Fyra fyllon landade i min smutstvätt och en i min säng. Ett slagfält (nästintill lika förgörande som kriget i Magaluf) 4 timmars sömn, några koppar kaffe och stela konversationer begav sig de överlevande krigshjältarna hem. I samma veva skapades denna blogg.

Jag impulsbokade en biljett till Roskildefestivalen. Packade väskan, sänkte levnadsstandaren mentalt och drog iväg i minibussen med P och Bellzor. Fest hela vägen ner, riva lita staket och ta campingplatser. Nästan så, men ändå inte. En svettig vecka fylld av öl, öl, öl, tubeost, svett, öl, konserter, förbjudet hångel, öl, hardcore, danskar, skavsår, sol, öl och öl. What more to say? BARA MAAAAL! Jag var där och blev festvalmänniska. Längtar till nästa år.

Hem för pyttelite rehab, jättemycket ovilja att inte åka till nästa äventyr. Gotland, Visby och inte vecka som helst utan v 29, den ökända Stockholmsveckan. Jag ryste av bara ordet. Äkta festival där man får vara hur man vill vem man vill lukta häst äta bajs och dricka öl bara öl. Byta ut det mot en bratfestival där man ska försöka vara någon man inte riktigt är men framförallt snygg lukta parfym innan Kallis och champagne efter äta ostron och dricka rosé som någon bjuder på. Var inte så sugen på den omställningen men packade halvhjärtat min väska och släpade mig iväg med mina beloved friends Denise, Hallberg, Sofia, Victoria och Lovisa.

Surprise! It turned out to be a hell of a party. Mayhem. Med eller utan brats. Framförallt med rosé. Och jävligt mycket hjärta. En oväntat dräggig vecka fylld av rosé, katthår, FEST, sprut, champagne, kullersten, kebab, förfest, mellanfest, efterfest, efterefterfest, frysta varor, uttrar, sol, tårta, födelsedag, kameror, AXE, nattliga äventyr, sälar, plötsliga förälskelser, bråk, FEST, kärlek, glasbitar i foten, hål i foten, ultimate freshness, nya mobiler, nya abonnemang, rosa skjortor, vänner, FEST, gratis drinkar och FEST. A hell of a week. Lovely. Längtar till nästa år.

Hem. Landet. Rehab. Sova i en hel vecka, ett konststycke få har lyckats med. Inga problem för ett proffs. En överbar vecka med kusiner och släkt, men mest sömn, Ligga på bryggan, under solen över vattnet. Det är de bästa stunderna i livet. Slår både Roskilde och Visby.

Hem, "rehab is over - full". Som statusen på facebook löd 5 timmar efter att jag kommit hem. Full var bara förnamnet. En blöt kväll på Caf'é Opera som slutade hemma hos Flinkzor då jag efter att ha lämnat de uppöveröronen förälskade/fulla vännerna med deras uppöveröronen förälskade/fulla boyz, gått mot White Room med två andra rosisar, snabbt ändrat riktning med en outvecklad plan, blivit nojig och snabbt tagit en taxi till närmsta vän. Skrattat i en halvtimme, deckat i sängen. Kul kväll.

Efter det var det inget mer. Något behövdes hända. Jag och Hallberg catchade up sommarjobbet, måla om i våra gamla skolor. Världens bästa, men framförallt: rolligaste jobb. Humorn torkar lika snabbt som färgen. Vi hade målar rör och ville sätta upp en lapp med texten: "Rör ej".

Fatcamp is going on right now. Det gick bra! Var ute och sprang tokigt mycket, åt väl lagom nyttigt. Tills jag insåg att jag var gravid. Det går inte att göra något åt min lilla mage. Herr Ostbågspåse har befruktat mig och jag bär hans barn. Bara vänta. Sen kan man börja tänka på annat.

Någonstans här är vi nu. Plus tre underbara stranddagar i solen. Jag tog med mig syskonskaran idag och tillsammans cyklade vi ill Kvarnbadet. Mysigt. Träffade Jempa och kramades lite. Fick jordens huvudvärk och höll god min hela vägen hem för att sen dö i sängen. Få något slags psykbryt. Återhämta sig. Blogg it is. Nu så. Give me some självdisciplin.

Imorgon blir det Falun. Kan bli kul. Äventyr hursomhelst. Puss